sandrasabina -

jobbigt.

det ligger halvklara ritningar över hela min säng, försöker få fram dessa känslor

jag har inom mig med hjälp av pennor, men det går inte. det blir halvklara

dåliga teckningar, med utsuddad kol på.. varför lyckas jag inte?

det kommer aldrig bli mer än halvklara teckningar som jag slänger efter ett tag, för att

sedan göra likadana halvklara teckningar, dom kommer förmodligen aldrig att blir färdiga teckningar,

men jag har vant mig vid den tanken nu.

vem vet, en dag kanske dom görs klara.

sitter med lars winnerbäck i högtalarna och kan inte hjälpa att bli deppig,

men som jag såg på ett älskat one tree hill avsnitt idag, lycka är inte ett mål, det är ett tillstånd, och

man får vara deppig och surig ibland, för sålänge du vet vad du vill ha, kommer du klara det.

jag saknar min bästa vän så sjukt mycket, hjärtat sitter inte på samma plats utan henne bredvid mig,

jag är så dålig på att visa de, men det var som jag berättade för en när jag fått i mig några droppar alkohol,

att ingen kommer kunna ta den plats som hon har i mig, och det menar jag.

ingen någonsin har gjort ett sådant intryck på mig som du gjorde. du är min bästa vän, så nära, men ändå så långt bort.

såna här tankar som kommer när de är slutet av veckorna, och man tänker igenom vad man egentligen åstadkommit,

men som dock många andra söndagar, kommer jag på att jag inte åstadkommit ett skit, ingenting..

vill må bättre, vill må bra, men vet inte hur jag ska göra de..

har en ångestklump i magen hela tiden och den vill aldrig gå bort, och har inte en aning om vad som

kan få den att gå bort heller.

har ingen aning om vad jag vill med mitt liv, och skulle man förklara mitt liv med ett ord skulle det vara " vilsen "

kan inte någon hjälpa mig hitta ut..