sandrasabina

jag hade tänkt skriva någonting smart.. men när jag började skriva, så kom jag inte på någonting alls, brukar bli så.
tänkt skriva lite om känslor, men har blivit ganska mycket om det på senaste, kanske för mycket.
jag har inte direkt någonting emot känslor, det är väl mest vad de kan åstakomma.
känslor kan finnas kvar i flera år, eller gå bort efter någon månad, men man glömmer dom aldrig,
jag har nog varit kär på riktigt, kanske 2 - 3 gånger, resten har man ju inbillat sig att man gillat, men efter någon månad efter man trott att man fått hjärtat krossat, så har man kommit över den personen, ägnar inte ens en tanke åt den, medans ifall det kanske tar 1 år eller t.o.m mer att komma över en annan person!
jag tror, att när man är riktigt kär, försvinner aldrig de känslorna, och man kommer aldrig glömma den personen.
för, vad är annars meningen med kärlek ?
jag menar, visst, jag har varit riiiktigt riktigt kär, och jag kommer alltid älska de personerna jag varit det i, för dom har betydit så himla mycket för mig en gång i tiden, men jag skulle aldrig kunna bli kär i dom igen, vet inte varför, men jag känner bara så..
brukar kunna sitta och tänka, " varför gjorde vi slut? vi kanske borde bli tsm igen.. jo jag är nog kär i han " men dagen efter, då är han lika "bortglömd" som innan.. sjukt egentligen.
jag vill känna den där känslan, den där underbara känslan man känner när man är riktigt kär, när det pirrar till i magen när man ser den där fina personen, och man rycker till så fort den personen rör i en, jag vet att jag kommer bli kär igen, men jag behöver mer än ett sms eller två, eller kanske lite ord på msn eller fb, föresten, kan man bli kär genom internet? det kan man väl inte? hmm.. men tillbaka till saken, jag vill verkligen känna det där, pirret liksom! mmmm.. kommer ihåg när jag hade träffat en kille, kärlek vid första ögonkastet och vi var med varandra varje dag, och så fort han rörde vid mig så ryckte jag till, och så fort jag såg han komma emot mig, eller se en bild på han, pirrade det till i magen och jag tänkte " fattar inte att han är min.. " och det försvann liksom aldrig! kan få det där fortfarande än idag ibland när jag ser han.. fast det vet han nog inte om, jag är riktigt bra på att dölja de ;)
nej nu måste jag sluta skriva! ska ut och röka sen sova skönt, ska ut och springa imorgon på dagen, blir nog 5km spåret då med. riktigt skönt må jag säga!
sov gott folk. å puss.