sandrasabina

Mina vänner säger:

"Vakna upp och sluta tänk på det"

Men vad vet dom?

Livet innan det kunde jag, utan och innan

Jag kunde haft det så för alltid

Men jag föll för dig och du förtjänar en nominering för rollen du spelar


Tänd eld på dina tankar

Med dina svarta tysta tårar

Och vi vet och du vet allt tar slut

Långsamt genom rummet går jag ut

Den här stan gör mig galen igen

Du kommer aldrig mer bli dig själv

Och jag tror minsann min själ dör av svält


Sjung en sång utan ord om ljusa nätter

Sjung för mig igen, du lät som snöfall

Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner

Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick


Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal


i ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå

men det är nåt som gnager ändå


Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

och jag ser hur du tänker på nåt

hur du längtar dig bort

som en fågel i bur

En obehaglig distans

en konstig känsla nånstans

Det känns tomt - eller hur?