sandrasabina

Sitter här, tankarna är åt både det ena å det andra hållet.
Kan inte hålla dom riktigt i styr..
Vet inte vad jag ska säga eller hur jag ska bete mig alls, för jag är så sjukt bra
på att bete mig som om inget hade hänt, och det är inget bra, tror jag..
Hur fan ska man kunna visa hur man känner när man blivit lärd att stänga in dom känslorna?
Var hos min syster inatt, var lite ledsen och hon visade en bok hon precis börjat läsa, det heter
" Vi har ju hemligheter i den här familjen ", och hon tyckte jag skulle läsa den med, för hon kände
att när hon läser den, känns det som att man inte är själv om den här saken, och att det finns stöd.
Lånade den och ska börja läsa den nu, hoppas jag lär mig å ta in det, att det finns andra, och det finns inget
skäl till att tro att man är ensam.